Mången gång har jag hört någon påstå att de har varit på en plats som de beskriver som paradiset på jorden. Kanske har orden till och med kommit över mina egna läppar vid något tillfälle? Det är något man säger när man upplever ett slags harmoni där det inre och det yttre plötsligt har samma frekvens. Men finns paradiset på jorden?

Det borde det göra, för en sak vet jag med säkerhet, att dess motsats fanns i tid och rum.

Liberia 1989 till 2003.

Går den ens att komma från vår del av världen och föreställa sig det myller av vidrigheter som utgör din högst reella skräck? De omgivande ljuden av panik, smärta och sorg. Pojkar som lemlästas framför dina ögon. Skriken av förtvivlan från flickan som blir våldtagen. Åsynen av hur spädbarnet rycks ur sin moders famn och hålls upp mot himlen av sin förövare och de galna glädjetjuten när kniven hugger det fortfarande levande barnet och hjärtat slits ut för att genom svart magi ge mannen som just nu tuggar i sig det rykande varma hjärtat skydd mot fiendens kulor. Joshua Milton Blahyi, alias General Butt Naked och hans arton nakna pojksoldater, den äldste endast femton år, ska ut och döda igen.

Deras dagliga barnoffer till gudarna är oftast flickor. Små flickor mellan tre och tolv år.

Generalen har sneakers på fötterna, pojkarna sandaler. De är få pojkar i landet som har råd att hålla sig med bättre skor än de enklast tänkbara inte ens att plundra sina offer ger möjlighet att få med sig ett par skor som är avsedda för att härja och storma fram i den buskiga terrängen. I övrigt bär de vad de hittar. Amuletter runt sina unga nackar och halsar.

En pojke som kommit över ett par gummistövlar sätter sig på huk för att vila en stund. Han har ett par vingar på ryggen som glittrar i solljuset. Ett barn.

Maskingeväret och den döda blicken avslöjar dock tydligt att det är ett förlorat barn.

Det här var konflikten som aldrig fick ett riktigt slut. Ingen hölls ansvarig och ingen dömdes. Det var snarast ett krigs- och våldstrött folk som kände att det fick vara nog. Frågan är för hur länge?

När General Butt Naked dödat en människa skar han upp sitt offer och åt av hjärtat innan han beordrade sina, inte sällan drogade, barnsoldater att hugga offret i bitar. Han ville att hans soldater skulle förlora all förmåga till att känna något inför en annan människa.

General Butt Naked var inte en enstaka företeelse. Krigsherrarna tog sig artistnamn och en annan galning som strök som en skadad panter genom buskagen med en här av soldater var General Rambo och ytterligare en var General Cobra. Det låter som att det är på låtsas men i den här verkligheten är inte bara clownen galen, hela karusellen löper amok. Det här tivolit är psykotiskt.

Det är helvetet på jorden.

Enligt General Rambo själv ville USA använda honom och hans armé av mördarmaskiner till uppdrag i Irak, men att Liberias regering vägrade låta dem åka. Om det är sant eller vet vi inte men Liberia är landet som skapades av frigivna slavar från Nordamerika och Västindien och passar så illa i det nutida politiska narrativet att ingen vill prata om det.

Liberia, från latinets Liber, fri. När slavarna i Nordamerika började bli en betydande mängd uppstod en oro att dessa nu fria män och kvinnor skulle kunna forma ett betydande uppror, ett slavuppror. Det ansågs inte möjligt att assimilera de svarta med den vita befolkningen. En övertygelse som mången samhällsbyggare har hävdat sedan dess. Inte minst de svenska socialdemokraternas grundpelare i det svenska samhällsbygget, Gunnar Myrdal, ansåg att den bästa vägen för USA vore att ge de svarta egen mark att styra och sköta sig själva på och i.

Det var också flera stater och intresseorganisationer i USA såg på saken. Ge dem fullständig frihet och sedan får de bygga sitt eget paradis på jorden.

Med tanke på händelsernas utveckling får man väl ge viss rätt till de som kände en oro för uppror från de befriade slavarna.

Dagens Liberia startade som ett repatrieringsprojekt av American Colonization Society som 1821 helt enkelt tog sig en bit mark från en lokal hövding i området. Snart började man fylla huvudstaden Monrovia med fria slavar från mestadels Virginia, Georgia och Maryland i USA och de nya nybyggarna kallade sig själva amerikoliberianer.

American Colonization Society styrde den nya kolonin fram till 1847 då man på grund av sviktande ekonomi utropade kolonin som självständig republik. Amerikoliberianerna njöt frihetens behag från första stund och trots bristen på läs- och skrivkunnighet och avsaknad av hantverkskunskaper ville amerikoliberianerna leva som de godsägare som tidigare hade varit deras herrar.

Frack, vita handskar och krinoliner var klädseln som föredrogs och för att få något gjort i sin nya fria republik förslavade man ursprungsbefolkningen.

Från att precis själva ha blivit frisläppta från sina slavliv gick man snabbt över till den mångtusenåriga traditionen att ta slavar själva. De slavar man inte hade bruk för själva sålde man vidare till Guayana och Fernando Póo (nuvarande Guyana och Ekvatorialguinea). Slavhandeln pågick fram till dess att Nationernas förbund lade sig i saken under 1920-talet.

Amerikoliberianerna införde ganska omgående i sin nya republik ett apartheid-system som långt senare skulle komma att införas i Sydafrika. Man förbjöd kontakter och äktenskap mellan de högt stående svarta amerikoliberianer och de lågt stående svarta ursprungsbefolkningarna.

Efter att andra kolonier som Kentucky in Africa, Mississippi in Africa och Republic of Maryland, grundade med samma syfte som Liberia, uppgått i den nya republiken stod Liberia som vi känner det idag färdigt 1857.

10 januari 2023 sitter Gibril Massaquoi från Sierra Leone i en domstol i Åbo, Finland misstänkt för internationella krigsbrott begångna under andra liberianska inbördeskriget. Ett krig som pågick mellan 1999 och 2003 och var en konsekvens och följd av det första liberianska inbördeskriget 1989-1997. Åklagaren hävdar att Gibril Massaquoi mördade, våldtog och lemlästade civila under sin tid som officer i Revolutionary United Front (RUF) som stred för den då före detta presidenten Charles Taylor. Trots att en lägre domstol i Finland redan lagt fallet till handlingarna vid ett tidigare åtal då vittnen ändrat sina vittnesmål skall nu fallet utredas noggrant. Åklagare, försvarare och personal från hovrätten skall åka ner på plats och söka upp vittnen som sägs kunna vittna mot Massaquoi.

I juni förväntas domstolen vara klara med fallet.

I Liberia växte välståndet och landet exporterade gummi, timmer och diamanter. Den tio-procentiga minoriteten amerikoliberianer styrde landet genom the True Whig Party i ett enpartisystem som höll majoriteten av befolkningen, som sågs som lågstående vildar, utan några som helst samhälleliga rättigheter. Fram till 1940-talet kan man närmast se Liberia som ett Nordkorea, som var slutet mot omvärlden och endast hade politiska förbindelser med ett land, USA.

1944 blir William Tubman president i Liberia. Han inför ett antal reformer som allmän rösträtt för män och senare också för kvinnor. Dock hade man kvar enpartisystemet och om det var mycket till reformer kan man naturligtvis diskutera. Under Tubman växte korruptionen i landet enormt. Efter Tubmans död 1971 valdes William R. Tolbert till president och enligt bruklig politisk metod var det med löften om att ta itu med den utbredda korruptionen. Den korruption som än idag präglar Liberia som stat. Naturligtvis ledde detta till ytterligare korruption med ännu mer av förtryck och nu hade den förtryckta majoriteten av “lågstående vildar” börjat få nog av amerikoliberianernas styre.

11 januari 2023, en kvinna gråter under sitt vittnesmål i en schweizisk domstol när hon berättar om hur Alieu Kosiah upprepade gånger våldtog henne under inbördeskriget. Det är första dagen under Alieu Kosiahs överklagandeprocess. Han spelar ett högt spel. Inte bara kan hans tjugoåriga fängelsestraff fastslås, utan om domstolen finner honom skyldig till de brott han friades för i den lägre instansen väntar ett betydligt strängare straff. Kosiah fälldes för bland annat mord, våldtäkt och kannibalism i den första krigsförbrytarrättegång i schweizisk domstolshistoria.

Alieu Kosiah som stred mot Charles Taylor och dennes trupper riskerar nu med sin överklagan att domstolen kommer att överväga att hålla en rättegång för brott mot mänskligheten för första gången i Schweiz.

Kvinnan berättar att Kosiah tvingade henne till sex vid fyra tillfällen. Att han lovade att hon skulle bli hans fru och att hon var säker på att han skulle ha mördat henne om hon inte åtlydde hans order. Det är trettio år sedan detta skulle ha hänt och till och med vittnenas juridiska representant, advokaten Alain Werner, påpekar svårigheten med vittnesmål där ord står emot ord efter all denna tid. Bevisvärdet är svårbedömt.

Till skillnad från Sierra Leone, som stod under inbördeskrig parallellt med Liberia, har aldrig hållits ett åtal för vad som hände under de två inbördeskrigen i Liberia.

Trots det galna övervåld som under de två inbördeskrigen påverkade en hel nation och kostade en kvarts miljon människor livet har inte en enda person avkrävts ansvar för sina handlingar.

Liberias sanningskommission, Liberia’s Truth and Reconciliation Commission, rekommenderade General Butt Naked åtalsimmunitet för att han berättade för kommissionen om sina handlingar. Under förhören med kommissionen tvekade han inte ett ögonblick att berätta sanningen. När man läser delar av förhören får man närmast intrycket att han njuter av att få berätta i detalj om de omänskligt grymma handlingar han utsatte barn, kvinnor och män för. Hans barnsoldater brukade ha vadslagning när de såg en gravid kvinna, om hon bar på en flicka eller pojke, innan de sprättade upp henne för att se vilka som vunnit vadet.

General Butt Naked återgick till att vara Joshua Milton Blahyi när han, sin vana trogen, precis hade slaktat ett barn i ett rituellt offer för att få skydd och lycka i strid. Han skickade ner sina barnsoldater till floden för att hämta vatten han kunde tvätta bort blodet från barnet han slaktat när han plötsligt fick en kristen uppenbarelse.

”Jag hade en vision där Jesus mötte mig och sa åt mig att omvända mig och leva eller vägra och dö – med barnets blodfläckar fortfarande i mina händer”.

Denna man av Krahn-stammen som vid sju års ålder lämnades över av sin far till en grupp av byn äldste. Dessa skulle förbereda Blahyi till att bli en krigare. Han fick lära sig om rituella barnoffer och svart magi. Vid en ålder av elva år utnämndes han till överstepräst.

Denna Blahyi hade nu mött Jesus och transformerades från kannibal, mördare och våldtäktsman till pastor. Eller gjorde han?

President William R. Tolberts förtryck fick ett abrupt slut. Efter att han låtit döda hundratals demonstranter som demonstrerade för vatten och bröd reste sig till sist majoritetsbefolkningen. Att landets inkomster försvann rakt ned i den ledande elitens fickor helt utan läckage ner till befolkningen skyndade på processen.

Sergeant Samuel K. Doe från Krahn-stammen blev den första presidenten som inte var amerikoliberian. Han ledde 1980 en statskupp där han styckade president Tolbert med machete och lät döda tretton av ministrarna. Doe utropade sig till president, avskaffade författningen och ledde landet som en diktator. Alla som kunde tänkas starta uppror eller försöka sig på en kupp för att avsätta Doe dödades preventivt. Som hans överbefälhavare Thomas Quiwonkpa från Grio-stammen som vid misstanke om att planera en kupp hackades i bitar och hans hjärta blev huvudingrediens i en kannibalistisk ritualmåltid.

Samuel K. Doe var som en Idi Amin på crack.

Doe hade föga aning om vad en president förväntades fylla sin agenda med men efter att USA förmodligen tröttnat på den tidigare genomkorrupta regimen gav de Samuel K. Doe med stora ekonomiska bidrag.

1989 hade dock USA tröttnat på att alla pengar verkade försvinna i tomma intet och slutade ge några fler bidrag till Liberia. Does brutala ledarskap och hans favoritiserande av sin egen stam ledde till uppror som startade i östra Liberia. I juli 1990 hade rebellerna tagit sig hela vägen till Monrovia.

Charles Taylor var en tidigare minister under Doe som hade tvingats fly Liberia efter en korruptionsskandal 1984. Han hade lyckats få stöd från Libyen och Burkina Faso för att starta upproret på julafton 1989. Snart var allt och alla inblandade i striderna om landet. Elfenbenskusten, Ghana, rebellgrupper och Prince Yormie Johnson från från Grio-stammen. Det blev Prince Yormie Johnson som tillfångatog, torterade och dödade Doe. Händelsen videofilmades och filmen lades sedan ut till försäljning till de som ville kunna visa avrättningen på sina nyhetsbyråer.

Prince Yormie Johnson har heller aldrig åtalats och blev senare senator och betraktas fortfarande som hjälte hos Grio-stammen.

Inbördeskriget tog till sist slut 2003 när Charles Taylor tvingades till exil i Nigeria. Charles Taylor som i presidentkampanjen 1997 hade framgång med sin valslogan ”He killed my ma, he killed my pa, but I’ll vote for him” greps senare och dömdes till femtio år i fängelse för sina krigsbrott.

Inte för sina krigsbrott i Liberia, utan för krigsbrotten i Sierra Leone.

2006 tillträdde Afrikas första direktvalda kvinnliga president sitt ämbete. Ellen Johnson Sirleaf hade politiken med sig från sin familj. Hennes far som kom från Gola-stammen var den första ledamoten i Liberias nationalförsamling som inte var en amerikoliberian.

Sirleaf var assisterande finansminister i den genomkorrupta president Tolberts regering och var ett av få statsråd som överlevde Samuel K. Does militärkupp 1980. Det gav henne positionen som finansminister åt diktatorn från 1980 till 1985. Efter att ha kandiderat till vicepresidentposten och till senaten och råkat uttala sig kritiskt mot militärregimen dömdes hon till fängelse och efter att ha lyckats bli frisläppt 1986 flydde hon landet.

Direkt efter att Sirleaf tillträtt presidentposten tillsatte regeringen den sanningskommission, Liberia’s Truth and Reconciliation Commission, som slutligen skulle lägga grunden till att krigsbrottslingar dömdes och att etablera en process som skulle hela landet.

Av detta blev det dock inte mycket.

När sanningskommissionen lade fram sin slutgiltiga rapport 2009 inkluderade denna en lista på femtio personer som tillhört de krigförande fraktionerna som kommissionen rekommenderade skulle stängas av och förhindras hålla offentliga poster i trettio år. En av dessa femtio personer var Ellen Johnson Sirleaf själv. Hon som arbetat åt Doe och stött Taylor.

Återigen intervenerade USA i Liberias affärer och ingen mindre än Hillary Clinton uttalade sitt fulla stöd för Ellen Johnson Sirleaf och efter detta kunde högsta domstolen i Liberia helt enkelt besluta att sanningskommissionens rekommendationer var grundlagsvidriga. Problemet ur världen och fru Sirleaf kunde kvittera ut det obligatoriska Nobels fredspris.

Nu är den gamle fotbollsstjärnan George Weah president i Liberia sedan 2018. Weah har ännu inte visat på några tecken att vilja hela nationen från de sår de fortfarande lider av. Landet är fullt av människor med fysiska spår från inbördeskrigen och de mentala såren får aldrig chans att läka i Liberia. De barn och unga pojkar som strök omkring drogade och avtrubbade på gator och i buskage iklädda damperuker och amuletter får assimilera sig själva genom livet. De som hålls ansvarige får sin dom i andra länder långt bort från befolkningen i Liberia.

När exploderar krutdurken igen?

Prince Yormie Johnson är senator för Nimba county och Sirleaf fick Nobels fredspris. Joshua Milton Blahyi, alias General Butt Naked, predikar Guds ord för alla som vill höra.

Ingen dömd, men ingen glömd.