Bygga järnväg, med kniven mot strupen

Jag läser i Business Daily Africa under rubriken Upgrade of Kisumu old rail line starts on Aug 1 att kenyanska staten har beslutat att rusta upp den gamla järnvägssträckan från Nakuru till Kisumu. Man har beslutat att inte använda externa entreprenörer utan bestämt att statliga Kenya Railways själva skall ta sig an utmaningen. För visst är det en utmaning. Den här järnvägssträckan är drygt hundra år gammal och har i stort sett fått förfalla efter att engelsmännen lämnade Kenya. Det här är ett mycket gott exempel på flera av problemen i Afrika idag.

När de europeiska kolonisatörerna lämnade över samhällen med modern infrastruktur till afrikanerna själv så fick de förfalla. Orsaken är lika enkel som sorglig. I sin kamp över att få visa sin skuld till Afrika så lovade en rad länder, Sverige inte minst, att hjälpa dessa länder med utvecklingsbistånd. På afrikanska språk betyder det att man får en massa pengar för projekt som skall projekteras av afrikanerna själva eller av europeiska entreprenörer som kontrakterats av biståndsgivaren.

Så resultatet blir att man lämnar den infrastruktur som redan finns att förfalla i glömska. Vem behöver den? Man kommer ju att få en massa pengar för att bygga nytt. Ju fler saker som får förfalla desto mer pengar till att köpa nytt.
Plus att man som styrande politiker också kan fylla sina fickor fulla av dessa pengar då det är skampengar. Det kommer inte att resas några frågor om var pengarna tagit vägen eftersom ingen vill framstå som misstänksam eller att se ned på afrikanerna. Så mer engar till de lokala palatsbyggarna och Mercedes-återförsäljarna med andra ord.
Så incitamentet att underhålla och ta hand om den fungerande infrastruktur som europeerna efterlämnade har varit absolut obefintligt.

Sedan dök kineserna plötsligt upp som en ny inkomstbringande källa.
Det afrikanska ledare inte riktigt noterade var att för kineserna betyder ett lån just ett lån, med förväntad återbetalning. Inte alls lika smidigt som att få pengar från väst. Lån som avskrivs och gåvor i mängder.

I Kenya har man nyligen byggt ut två stora järnvägslinjer med lånade pengar från Kina. Sedan kom chocken. Kineserna ville börja se återbetalningar på lånen. När Kenya inte kan betala sina lån så krävde Kina att få hamnstaden Mombasa som betalning för skulden.
Plötsligt så misslyckades försöken att få de mångmiljardlån, i shilling räknat, som man förväntat sig från öst.
Inte alls.
Det är helt enkelt så att i ett försök att rädda sitt politiska skinn så måste man visa upp något slags järnväg som man lovat befolkningen. Helst utan att förlora delar av landet till Kina.
Uganda sitter i exakt samma situation.
Projektet att binda ihop de två länderna med ny modern järnväg på lånade pengar gick om intet. Så vad göra.
Jo, man får helt enkelt göra vad engelsmännen redan hade gjort åt dem, bygga järnväg till Viktoriasjön och sedan via båt transportera gods mellan länderna.

Så nu påbörjar båda länderna, med lite svans mellan benen kan man tänka, sina projekt att rusta upp en drygt sekelgammal järnväg som fått förfalla.

Det finns egentligen två slutsatser man kan dra av detta.
Den första och mest uppenbara är att man inte skall ge pengar till någon som inte kan ta hand om det den fått.
Nästa slutsats är att under tiden Europa håller på att förstöra Afrika genom sekundärskam så har Kina fullt upp med att återkolonialisera kontinenten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *