Om etniska konflikter mellan invandrare

Jag jobbade under en period deltid på ett HVB-hem i Västerås. Varannan helg från fredag klockan 17 till söndag klockan 22 i ett svep. En fredag när jag kommer till jobbet så får jag veta att en av mina kollegor upprepade gånger under den gånga veckan blivit hotad av en marockan på boendet. Hoten bestod i att personen i fråga skulle döda alternativt skada min kollega utanför boendet vid tillfälle. Anledningen? Min kollega är kurd.

Marockanen i fråga hade också varit hotfull mot en annan kollega för att denna försökte upprätthålla reglerna på boendet. Regler var inget som vår marockanske vän hade för avsikt att följa. Vi som skulle jobba den resterande tiden av fredagen kom överens om ett förhållningssätt och att detta skulle hållas till punkt och pricka.

Planen var att vi skulle ignorera killen tills han själv agerade olämpligt. Vi skulle inte riskera något som skulle kunna uppfattas som provokationer. Om han hotade någon så skulle vi larma och informera om att vi har tryckt på larmet, och om han blev hotfull skulle jag lägga honom på golvet tills polis var på plats. Det hann gå 15 minuter.

En kollega knackar på dörren till killens rum för att informera om något. Dörren slits upp och han skriker åt kollegan att han inte ska störa honom. Jag kliver emellan och talar om för honom att han ska lugna ner sig och att hans beteende inte accepteras och att han inte får fler chanser. Samtidigt kommer min kurdiska kollega genom korridoren och bemöts genast med hot på grund av sitt ursprung.

Min kollega larmar. Jag informerar om larmet och är beredd på en fysisk konflikt. Killen väljer dock att stå still och invänta polisen. När polisen är på plats och ska förhöra oss öppnar han med: “Ja, det här är som jag ser det ett olaga hot.” Jag avbryter polisen och påpekar att det är orimligt att det bara är olaga hot. Hade jag hotat min kollega baserat på hans ursprung så hade det varit ett hatbrott. Det kan omöjligtvis vara så att det är ett hatbrott endast när en svensk säger något nedsättande om någons etnicitet. Polismannen ser ut som att han aldrig har tänkt tanken men säger sedan att jag har en poäng och att han ska ta upp det med åklagaren.

Det blir så småningom rättegång. Åklagaren yrkar inte ens på ett straff utan yrkar på att marockanen ska dömas till att skriva ett “kontrakt” med kommunen där han lovar att komma till det HVB-hem dit han nu omplacerats efter utskrivningen hos oss.

Rättegången har naturligtvis rubriceringen olaga hot, inte hatbrott. En marockan kan ju inte vara rasist. Advokaten säger bland annat att han anser att personal som jobbar på HVB-hem ska vara beredda på hot i högre grad än andra. Man är uppenbarligen beredd att gå långt för att försvara ett system där vissa anses kunna agera efter att alternativt värdesystem och en alternativ rättspraxis. Vad är syftet med det?

Jag vet inte vad utfallet blev. Jag stannade inte längre än mitt eget vittnesmål. Efter att killen hämtades av polisen så gick jag, mot rådande regelverk, igenom hans rum på boendet. Jag hittade en rakkniv som han tejpat fast ett vanligt rakblad på, och förvarade UNDER handfatet. Jag låter det tala för sig själv. Jag hade flera diskussioner med min chef om killen ifråga. Jag upplevde honom som direkt farlig och ingen man vände ryggen till. Min chef tyckte att jag var fördomsfull och att han antagligen bara var “missförstådd”.

Ett halvår efter rättegången ringer en av mina forna kollegor och ber mig kolla en av “de alternativa tidningarna på nätet”. Där är vår marockan. Nu har han och två av hans kumpaner gjort inbrott i en villa i stockholmsområdet. De har klivit rakt in hos en gammal kvinna och när hon vaknar och blir rädd försöker de strypa den 89-åriga kvinnan.

Han får ett hårdare straff den här gången.
De inblandade har sökt asyl i en mängd länder.
Uppgivna åldrar: 15-32. Vår marockan var enligt uppgift 17 år gammal.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Please reload

Please Wait