När godheten måste störta sina egna hjältar

Snart har godhetsapostlarna på den politiska vänsterflanken inga hjältar kvar och deras led tunnas ut mer och mer. Efter flera års krigföring mot alla som ens har velat problematisera svensk flyktingpolitik så skall vi skatta oss lyckliga för att fler nu vågar uttala högt att kejsaren är naken.
När till och med Dalai Lama som varit en grundmurad symbol för personer som känner mer än vad de tänker faller fritt så börjar det bli uppenbart för allt fler hur innehållslösa deras argument är.

Deras mål är bara att Sverige skall fortsätta med den flyktingpolitik som har sargat Sverige hårt de senaste åren.
Det är deras ända mål.
Syftet är oklart.
Intellektuellt är det helt omöjlig att förstå att just flyktingpolitik skulle vara befriat från debatt och sund argumentation för det är just det som den här panikreaktionen speglar. Kom ihåg att Sverige är på plats 6 i listan över vilka länder som tar emot flest flyktingar per capita fortfarande 2017 när vi har ”stängt gränserna” (https://www.statista.com/chart/14323/countries-with-most-refugees-per-1000-inhabitants/).

Dalai Lamas uttalande att de flyktingar som kommer till Europa skall återvända och hjälpa till att bygga upp sitt land igen skapade panik bland de mest extrema försvararna av ett dysfunktionellt flyktingmottagande. Det som är utgångspunkten i de flesta människors tankesystem är alltså något man måste dra ut i media och försöka släta över som någon typ av tillfällig förvirring och effekter av allt från för lite sömn till jet-lag.
Paniken blev så stor att man i sin iver att förklara varför Dalai Lama kunde ha en åsikt lyckades förminska honom till en liten trädgårdstomte. Professor Katrin Goldstein-Kyaga lyckas i sin försvarsskrift på SVT (https://www.svt.se/opinion/tibetexperten-det-menade-dalai-lama-om-flyktingarna-fran-mellanostern) karraktärsmörda Dalai Lama genom att framställa honom som en ytterst intellektuellt begränsad person med avslutningen:

”Han har många gånger sagt att han är och vill vara en enkel buddhistisk munk, och att det enda han verkligen är kunnig i är buddhistisk filosofi. Det är något som jag tror att man måste ta på allvar.”

Samtidigt lyckas Katrin Goldstein-Kyaga att framställa tibetanerna som några som inte fungerar som andra. Hon bjuder alltså på ett resonemang med rasistiska undertoner i sin iver att förklara Dalai Lamas uttalanden, vilka förövrigt troligen ansågs som helt rationella och rimliga av i stort sett alla som hörde dem.

”Majoriteten av de tibetanska flyktingarna hade ingen önskan att resa till Indien. De flydde för att de var tvungna att rädda sina liv.”

Hur skall jag tolka den här texten på annat sätt än ”till skillnad mot de flyktingar som kommer till Sverige, för de vill ju komma hit. Och de behöver inte fly för sina liv”?

”Dalai Lama och de flesta flyktingar ser det som ett ansvar att en gång återvända och hjälpa till att skapa en demokratisk stat på samma sätt som de gjort i exil.” fortsätter Katrin Goldstein-Kyaga.

Ja, och de flesta av oss andra håller med om den hållningen som den korrekta. Har man flytt för sitt liv, jagad från sin mark och sitt hem, så är det varje sund människas önskan att kunna återvända och tills man når det målet hjälpa de sina så mycket man kan.

Anledningen att Katrin Goldstein-Kyaga et al. tycker att detta är störande är naturligtvis att när självklarheter presenteras som just självklarheter så faller deras dimridåer och alla ser mycket klarare.

Med sådana vänner framstår fiender som Kina som hanterbara.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Please reload

Please Wait