Vi får inte prata om det. Aldrig!

Bilden ovan är från festivalen We are Sthlm, som blev känt som Sveriges eget Köln. Läs om det här på Tino Sanandajis blogg om polisens internrapport om massövergreppen. 

Säg att du vill att Sverige ska ha ett omfattande flyktingmottagande och att vi skall kunna ta emot så många som möjligt på bästa sätt. Det bästa borde då rimligen vara att placera vuxna och barn i separata boenden för att ge barnen den bästa möjliga, och framför allt den tryggaste omsorgen. Man gör individuella bedömningar av barnens behov och man placerar dem i familjehem om de är väldigt unga barn, eller på HVB-hem med andra ungdomar med liknande omsorgsbehov om de anses mogna nog att kunna samleva med jämnåriga.

Barn har också större behov av vuxnas omsorg. För att garantera barns trygghet skall de garanteras närvaro av stabila trygga vuxna 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan. Vuxna som förväntas klara sig utan att någon klappar dem på huvudet.

Ibland får barn dela rum med andra vuxna—men inte så många som vi var när jag gjorde militärtjänsten en gång i tiden. Då kunde tretton artonåringar dela logemente med vuxna i nästan ett år utan att det ansågs problematiskt. Nu kan inte vuxna bo så tätt längre så därför placerar man ytterst sällan så många vuxna i samma rum ens om de är flyktingar.

Nåväl, åter till barnen (jag tänker i den här texten inte ta upp problemen med att placera vuxna som utger sig för att vara barn med barn). Eftersom man i Sverige anses vara barn tills dess man fyllt arton år, gör man på HVB-hem så att man kan placera såväl en fjorton, femtonårig flicka ihop med flera sjutton, artonåriga killar på samma hem.

Vissa tycker att man inte skall placera flickor och pojkar tillsammans och när det har handlat om svenska barn har jag flera gånger hört och sett debatter om detta rörande ungdomsvård, ibland till och med inom vuxen missbruksvård, där en stark feministisk lobby (åtminstone när jag var yrkesmässigt aktiv under mitten av nittiotalet) drev kravet om separata avdelningar för kvinnor och män. Jag har faktiskt även jobbat på en klinik som hade en separat kvinnoavdelning med endast kvinnlig personal med motiveringen att det skulle garantera kvinnorna som var inskrivna på avdelningen en tryggare vård. Tryggheten med att bara vara omgiven av kvinnor skulle göra vårdupplevelsen inte bara tryggare utan också få kvinnorna att stanna kvar på avdelningen tills man ansåg dem färdigbehandlade, vilket var ett ständigt dilemma.

Mot den bakgrunden ifrågasatte jag på det HVB-hem där jag jobbade hur vi skulle kunna erbjuda trygghet till de två tjejer som man nu skulle placera på boendet. Den frågan möttes med fullständig oförståelse.

Den första motfrågan jag fick var: På vilket sätt tjejernas trygghet skulle vara i fara? Jag svarade på detta med en händelse där jag själv sett en kvinna ur personalgruppen bli utsatt för sexuella närmanden av en av pojkarna på ett boende. Jag hade kommit in i köket där en ung pojke hade båda sina händer under min kollegas tröja och såvitt jag kunde bedöma tog han ett väldigt hårt och fast grepp om min kollegas bröst. Kollegan ifråga var ytterst vältränad och erfaren, men om hon nu inte klarade av att freda sig, hur skulle vi då kunna erbjuda trygghet till två små unga flickor, frågade jag.

Svaret blev att vi bara behövde hålla ögonen öppna och flickorna hade ju lås på sina dörrar.

Hur flickorna skulle hantera att vara i den allmänna men avskilda tvättstugan eller det allmänna köket, där min kollega inte förmådde skydda sig, fick jag inget svar på.

Om man är för ett omfattande flyktingmottagande, vill man då inte att det skall vara lika säkert för de fåtalet flyktingar som är flickor, som för svenska flickor? Om man vill ta emot flyktingar så borde man väl också rimligen vara mån om att man hjälper dem som behöver det bäst? Att man hjälper de flyktingar som är mest utsatta, har minst skydd och kanske knappt mat? Men den diskussionen är död.

Om vi tar det här med vilka man skall hjälpa först och mest så har frågan fullständigt kidnappats av nyttiga idioter i Sverige. För det är väldigt svårt att se det på något annat sätt.

Ett antal godhetssignalerande människor kidnappar ämnen och åsikter så effektivt att inte ens FN lyckas få sin åsikt i frågan att bryta fram ordentligt i svenska media. I Sverige har de goda bestämt att eftersom Sverigedemokraterna har sagt att vi skall hjälpa folk på plats och inte ta dem till Sverige så är det rasism. Nu vet jag inte om Sverigedemokraterna fortfarande står fast vid den åsikten eftersom det är flera år sedan jag hörde dem uttala denna ståndpunkt.

Problemet med detta är inte bara det faktum att inte går att diskutera vad som är den bästa lösningen för flyktingarna i fråga. När FN påpekar hur många fler flyktingar som skulle få hjälp för samma summa pengar om de fick hjälp på plats samt hur mycket snabbare de drabbade områdena kan normaliseras ju snabbare flyktingarna kan återvända, då får detta budskap inte publicitet i svensk media. För att de goda, de nyttiga idioterna har bestämt att detta är ett rasistiskt budskap.

Om man faktiskt handlar utifrån tanken att man vill göra gott och därför är för ett omfattande flyktingmottagande, vill man eller vill man inte att människor särbehandlas utifrån religiös trosuppfattning? På samtliga HVB-hem där jag arbetat har man gynnat och främjat firandet av Ramadan genom att visa de boende sitt intresse för att de skall få fira sina muslimska högtider. Man har köpt in meloner, dadlar och nötter och annat åt de boende, men inte en enda gång har jag upplevt att man uppmärksammat den kristna fastan trots att det bott utövande ortodoxa kristna på samma boende. Än mindre att de skulle få någonting extra under fastan. Jag har tagit upp frågan på tre olika HVB-hem, men detta är, liksom FN:s uppmaningar om att hjälpa flyktingar på plats, en fråga som inte får ställas.

Frågor som rör flickors trygghet och säkerhet, var det är bäst att hjälpa flyktingar såväl kulturellt och ekonomiskt, eller om vi skall behandla religiösa uppfattningar olika, har stämplats som förbjudna områden av de goda. Detta kan inte bara vara resultatet av intellektuella tillkortakommanden eller intellektuell oärlighet. Med tanke på att det är de nyttiga idioterna som får politikernas öra och uppmärksamhet så är det hart när omöjligt att tro annat än att det finns en agenda bakom det här.

Om man är för en omfattande flyktingpolitik med ett omfattande flyktingmottagande som tar emot så många som möjligt på bästa möjliga sätt, då är det dags att man förklarar hur detta skall göras. Framför allt så är det dags att berätta varför man i praktiken inte gör detta. Det är dags att berätta varför man behandlar män bättre än flickor, varför man tar större hänsyn till islam än andra religioner och varför vi skall försvåra normalisering av krigs- och katastrofdrabbade områden genom att uppmuntra till enorma flyktingströmmar över kontinenter.

Det är dags att de som är de goda ger svar på dessa frågor.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *